Denna saga slutade rätt tvärt och av så sjuka anledningar. Jag brukar inte skriva ut sådana saker för att jag är rädd för om någon berörd ska se och bli arg eller liknande. Men i detta fall så tycker jag rent ut sagt synd om Fio och hoppas framtiden har i alla fall någon ljuspunkt. Man kan inte rädda alla även om man vill väldigt gärna. Jag tycker dom har varit så skumma och krångliga, och jag säger som väldigt många. Det är inte för hästens bästa. Gud så jag kommer sakna den hästen, jag älskar henne så det gör ont. Det gör ont att vara ute hos henne för jag känner mig som en svikare. Samtidigt kan man ju som sagt inte rädda alla, stackars häst..

 

Men vad är det man säger!? Efter regn kommer solsken. Det kommer alltid något bra ur något dåligt. 

Jag hade ju en stallplats i sthlm om bara stod och väntade på häst. Så... Jag är nu så otroligt stolt hästägare åt en så otroligt vacker och underbar häst som heter Moa Sigel och kommer kallas för Mysan. Därav kommer jag avsluta denna blogg, har skapat en som är mer relaterad till henne. Eftersom Fio, väldigt tyvärr, inte kommer ta del av mitt liv mer. Och förmodligen inte få utvecklas mer heller för den delen!